Avdelning 323.
Söndag 7 Oktober.
Att komma till hjärtavdelningen var som att komma till en helt ny värld, igen. Här handlade det mycket mer om föräldraansvar, även om Annie fortfarande låg på observationsrummet, var ju personal tätheten inte alls lika stor. Så jag kände mig inte alls lika säker och längta tillbaka till Iva.
Idag kom mormor först in i rummet och fick hålla Annie själv i knäet för första gången. Gissa om hon var stolt! Annars gick förmiddagen mest ut på att försöka få Annie att ta bröstet. Mat fick hon ju, eftersom hon hade sonden. Och det var ju så praktiskt tyckte Annie för hon kunde ju sova och äta på en gång.
På eftermiddagen kom mormors bror John och hans fru Berit samt Anna på besök, fika hade de med sig också namnam. Jag satt den mesta av tiden inne hos Annie och försökte öva upp hennes bröst intresse. Anna var förvånad att hon hade kommit sig så snabbt, och såg så pigg ut. John tyckte att jag fått en liten docka! När jag "ammade" satt Berit och Anna och små pratade med mig och beundrade Annie.
På kvällen Kom familjen Andersson d.v.s Min kusin Bengt, Lena och dottern Frida. Frida hade köpt en söt liten mössa till Annie, men den fick nallen överta för den var för liten.
Måndag 8 Oktober.
!4 dagar gammal vem hade kunnat tro det!
Idag kom reservdels mamman Carina och "mostrarna" Elinor och Lill-Beth hit till oss. Annie fick rosa pannband och rosa rosetter med kardborrband. Urläcker var vad Annie blev. När tjejerna kom låg Annie och snuttade på mitt bröst och Carina blev nog mest imponerad över hur duktig Annie var. Hon hade ju inte sett henne på 5 dagar, en hel evighet med mitt sätt att se. De bjöd på lunch till oss alla, underbart gott. Sedan satt vi på rummet och tittade på alla fina saker Annie fick av Lill-Beth och Elinor. När de åkte hem till Grebbestad tog de mormor med sig, hon skulle se till morfar lite.
Annie hade trots uppvaktningen ingen bra dag. Vid elva fick hon sluta äta, eftersom de skulle söva henne och titta om såret eventuellt var infekterat. Så när alla åkt satt jag och Annie ensamma och hade en riktigt skön stund. Det var en allvarlig liten tjej som låg vaken och studerade sin mamma. Först kl. 19.00 kom de och hämtade henne, men då hade sköterskan Katarina satt dropp på Annie så hon inte skulle torka ut. Fast Annie blev både arg och ledsen när de kom och särade på oss. Dessutom hade Annie legat hela eftermiddagen utan syrestöd. Vid halv tio ringde Katarina och talade om att Hon var tillbaka, de hade inte hittat någon infektion, men bytt cvkn till en ny.
Tisdag 9 Oktober
Idag på morgonen gjorde dr Thomas Gilljam ett ultraljud på Annie, allt såg mycket bra ut. Fast inatt hade hon haft ont (förmodligen i ärret) så hon hade fått lite morfin. Därför behövde hon lite extra syre idag, hon var seg och trött av morfinet. Gjorde ett nytt försök med amningen, och Annie sög riktigt bra. I tre minuter sedan sov hon som en stock! Men ligga där hon låg det ville hon.
Annika och Rolf kom senare med en massa paket. Annika tyckte att Annie var ett vackert barn!
Hjärtebarns föreningen bjöd på bakelse och kaffe, så jag satt och pratade med dem en stund. Jan Sunnegård kom och avbröt oss, han undrade om inte Annie kunde ingå i en studie om Synagis effekt på Rsv virus hos hjärtebarn. Jag lovade att tänka på saken och åter komma. Som tur bestämde jag mig senare för att säga ja till detta. Sedan väntade vi på "svans" kirurgen som aldrig kom. Bestämde också att lägga ner amnings försöken och istället gå över till flaska. Jag skall försöka pumpa så länge det finns något att få fram.
Onsdag 10 Oktober.
Syrgasen fick Annie använda ganska mycket idag. Stundtals låg hon t. o. m. under de tillåtna 65 procenten ( Annie får ligga mellan 65-75 %).
Familjen Karlsson - Thorén, alla fyra kom på besök idag. Annie fick en nalle som var lika stor som hon själv. Sonja trodde inte at bebisar kunde vara så små, vilket var kul, för själv var hon förtidigt född, och huvudet kortare än Annie. Som med alla andra besökare tog vi en sväng till Roland, för att de skulle förstå hur fint det var och kanske lägga en slant i bössan på McDonalds nästa gång.
Torsdag 11 Oktober.
I bland är världen liten. När jag satt som bäst och försökte ge Annie flaskan, såg jag i ögonvrån att en sköterska kom och satte sig bredvid mig. Struntade faktiskt i det, tills jag hörde henne säga "Så tråkigt att jag skulle få se dig här Julia". Det var Johanna från Grebbestad, några år yngre än mig, så ingen jag umgåtts med. Men Grebbestad är inte så stort så alla känner alla.
Inatt hade Annie varit utan syrgas hela natten!
Mormor och Carina skulle komma på kvällen, men de hade med sig morfar och Lars också. Plus att de hade jätte god kvällsmat med sig. Morfar hade ju inte sett Annie utan respirator så nu var ju "den lilla", ännu sötare, enligt honom. Nu stannade mormor kvar när de andra åkte hem.
Fredag 12 Oktober.
Mormor och jag hade tänkt åka ner till Göteborg idag på eftermiddagen. Planerna blev ändrade.......
Annie och jag skall bli sambos istället! Så kul och oroligt det skall bli. Men till Göteborg måste jag för att köpa en amnings bh.
Klockan tre på eftermiddagen flyttade vi så till Ravelli rummet. Mormor fick packa en väska till mig, med det nödvändigaste. Jag pumpar var tredje timme och Annie äter var fjärde, så det gäller att ligga rätt i början av dagen. Nattpersonalen lovade att ge Annie hennes natt mål så jag skulle få sova ostört. Trots oron var det skönt att få eget rum. Jag beslöt att inte koppla in telefon på rummet, utan bara ägna mig åt att Annie och jag skulle lära känna varandra.
Lördag 13 Oktober.
Mat skulle Annie ha klockan sex, det var inte populärt hos fröken. Vägd och bytt på samt sur och arg, började hon dagen!
Och våra dagar handlar om pumpning och matning, mormor får mata Annie ibland och är då en lycklig kvinna. Medicinen Annie får är Impugan och ASA.
Inatt skall personalen ta Henne både tre och sex, snacka om att bli bortskämd.
Söndag 14 Oktober.
Annie kom inte in till mig fören halv nio, mätt, nybytt och gullig som vanligt. Vi försökte få med Annie på en promenad till McDonalds, men det blev så krångligt så det fick vi lägga ner.
Anna, Arne och Ellen kom på eftermiddagen från Grebbestad. Ellen var stor som ett smörpaket (1100 gr) när hon föddes, så Anna och Arne har full förståelse för att ligga på sjukhus under extrema förhållande. Ellen höll Annie en lång stund och satt alldeles tyst. Jag frågade flera gånger vad Ellen tyckte om Annie, men inte ett ord det kom. (Efteråt berättade Anna att i hissen ner hade Ellen pratat utan stopp om hur söt Annie var).
Måndag 15 Oktober.
Nu är Annie en tre veckor gammal dam. Och det spännande som hänt idag är att kirurgen Helena var här, det verkar som om det blir operation på torsdag. Ronden sa dessutom att om det bara varit för Annies hjärta skulle vi varit på hemväg nu!
Tisdag 16 Oktober.
Syster Katarina tog Annies styngn idag och det var ingen rolig historia. Det var nog inte det att det gjorde ont, men att bli fast hållen, det var vidrigt.
När kirurgen Helena Borg kom, började oron om igen. Annies svans är en tumör, en godartad tumör, men en tumör. Den är lika stor inne i Annie som på utsidan, ligger mellan tarmarna och ryggraden samt utgår från svanskotan. Allt skall tas bort samt svanskotans ände. Något dygn på Iva och sedan eftervård på antingen hjärt- eller kirurgavdelning. Kontroller var tredje månad till och börja med och sedan varje år fram till skolålder. Tungt, tungt och tungt känns det. Min lilla docka skall eländet aldrig ta slut!
Jag tog mig till Ronald för att dusch och gråta ut. Ringde Carina, hon hörde med en gång att något var på tok. Lika orolig som mig blev hon, också. Så jag kunde berätta hur hemskt allt var, utan att skämmas. Ringde morfar också, för honom lät jag bara glad. Jag vet inte om mormor fattat hur allvarligt detta var hon säger i alla fall inget. Fast jag har vid det här laget ett fantastiskt förtroende för Annies förmåga att orka, så det är bara att hoppas att hon orkar komma tillbaka denna gången också.
För att avsluta en hemsk dag på ett hemskt sätt, kväljde Annie upp sonden. Så allt jag såg var en liten grön orm i hennes mun, fick panik och sprang avdelningen runt efter personal. Efter att de lugnat mig och fixat tilldet, såg jag att de hade svårt att hålla sig för skratt. Så då blev jag lika full i skratt jag, och så fick vi ett gott skratt tillsammans.
Onsdag 17 Oktober.
Nattpersonalen säger att Annie är trött, men väldigt social, och gillar tv.
Stomi sköterskan kom och hämtade Annie och mig för att ge Annie lavemang inför morgon dagen. Efteråt på avdelningen kom de för att ta blodprov på Annie. Det gick inte så bra, cvkn fungerade inte alls som den skulle. Så den fick de byta innan operationen imorgon. På kvällen blev Annie tvättad med Hibiscrub, det gick riktigt bra. Narkosläkaren kom och berättade om morgondagen, samma som hjärtoperationen, men mycket mindre. Han tyckte också att Annie varit mycket duktig som hämtat sig så bra efter förra operationen.
Det var en lång dag och jag gråt nog både en och två gånger. Vid två målet gav jag Annie mat, men vidhalv fyra kom nattpersonalen och gav henne mat. Jag slumrade nog till några gånger efter att de hämtat Annie, och letade efter henne. Våra sängar stod intill varandra, så det var bara att sträcka bort handen och känna efter. Tänk om hon inte klarar det..............!
Vill Du tillbaka till länk sidan?